Dags för en videovåldsdebatt igen?

Jag satt här om dagen och kollade igenom lite besökarstatistik här på sidan och upptäckte något märkligt. Mitt drygt fem veckor gamla inlägg om The Human Centipede hade helt plötsligt fått närmare 1000 besökare på en dag. Satt och funderade lite på hur det kunde komma sig tills jag insåg att Aftonbladet hade skrivit en artikel om filmen men den diskreta titeln Filmen som får publiken att spy.

Trafiken fortsatte att ramla in i ungefär 3 dagar innan det helt plötsligt tog mer eller mindre stopp. Kollade då om det var så att Aftonbladet hade ändrat sin kvällspressrubrik och på så sätt sänkt intresset för filmen och märkte att så inte var fallet. Istället hade Aftonbladet helt enkelt valt att själva posta trailern på sin sida.

Detta fick mig att tänka på den gamla videovåldsdebatten som blossar upp lite då och då och jag började leta runt bland gamla VHS-band för att hitta min inspelning av det klassiska avsnittet av Studio S från 1980 som startade den debatt som fortfarande i viss mån lever kvar, även om det ofta handlar om internet och datorspel istället för video i dagsläget.

För att förstå hur allt det här fungerar så måste vi gå tillbaka drygt 30 år i tiden. I slutet av 1980 beräknades att omkring 4 % av de som hade TV också hade video. Det kanske låter som en låg siffra men samtidigt så får man tänka på att dom människor som helt plötsligt hade en möjlighet att se på film precis när dom själva ville i sina egna hem ofta hade ett enormt sug efter titlar att se. Detta gjorde att videomarknaden fullkomligt exploderade.

Helt plötsligt kunde vem som helst betala 40-50 kronor i en videobutik och gå hem med ett exemplar av Motorsågsmassakern på en VHS.

Det är här Studio S kommer in, och tack vare SVTs helt fenomenala arbete på internet så kan du se hela det omtalade avsnittet här ovan. Det var den 2 december 1980 och i studion hade programledaren Göran Elwin med sig bland andra Folkpartiets Jan-Erik Wikström, dåvarande utbildningsminster, och Centerpartisten Per Olof Sundman, ordförande i Videogramutredningen.

Som en sidnotis kan jag meddela att det efter Per Olof Sundmans död kommit fram att han varit medlem i det nazistiska Nordisk Ungdom under andra världskriget.

Hela diskussionen börjar rätt vettigt och vi får bland annat höra hur Jan-Erik säger att “Det viktigaste av allt är att föräldrar tar sitt ansvar”. Därefter går det väldigt snabbt utför. Några meningar senare pratar han om att det kanske är dags att ändra grundlagen för att stoppa detta enorma problem.

Man går sedan vidare till en skolgård och pratar med en femteklassare på Högalidsskolan där alla killarna självklart gör sitt bästa för att försöka skryta om alla hemska filmer dom har sett. Vi får höra hur dom “mördar massa folk genom att såga itu dom” i Motorsågsmassakern och hur dom “steker människor i en stor grill i en restaurang” i samma film. Saker som programledare utan problem skulle kunnat inse att det var påhittat om dom faktiskt sett filmen i fråga.

Man går sedan vidare att prata om The Boogeyman och intervjuar ett par barn som säger att dom är rädda efter att dom har sett skräckfilm.

Debatten har nu alltså helt övergått till att vi måste få bort alla skräckfilmer eftersom dom skadar våra barn.

Man pratar bland annat med mamman Ylva som är helt förskräckt över hur det ens kan existera skräckfilmer. Hon blir “stockad” och förklarar att hon hade väldigt svårt att sova efter att ha sett en av filmerna, som tyvärr inte blir nämnd vid titel.

Givetvis är även Hem och Skola på plats och säger att ansvarsfulla föräldrar ska kräva av politiker att skräckfilmer ska stoppas. Först säger man att det ska räcka med att man inför en åldergräns för hyra av filmer eftersom att det hindrar barn från att hyra filmerna, men senare i samma mening förklarar man även att dessa filmer “måste stoppas” och att det är våra politikers ansvar att se till att det händer. Man förklarar att man faktiskt inte kan veta vad ens barn tittar på hos vänner och bekanta och det enda sättet att ha sån koll vore genom övervakning och ett sådant samhälle är det väl ingen som vill bo i? Censur verkar däremot inte vara ett problem.

Jag skulle egentligen kunna skriva hur mycket som helst om det här programmet men det är nog bättre att ni som är intresserade lägger en timme på att se hela avsnittet här ovanför.

Det roliga med programmet är att effekten blev helt motsatt den Studio S var ute efter och försäljningen av både videoapparater och Motorsågsmassakern ökade massor efter programmet visats på tv. Stora delar av samhället ansåg däremot att videon nu inte bara var ett tekniskt redskap utan en samhällsfara. Mer eller mindre allt dåligt som hände i samhället skylldes på videon, från våld på stan till dåliga betyg i skolan. Stora föreningar jobbade helt seriöst med att försökta totalförbjuda hela videotekniken i Sverige.

Sedan fanns det självklart människor som förstod att här fanns det pengar att tjäna. Video Tape Center, som var med i programmet, fick kalla fötter och bestämde sig för att sälja alla rättigheter gällande skräckfilmer för att slippa all negativ press. Köpare blev det nya bolaget Video-Invest som dessutom väldigt snabbt såg till att köpa på sig det mesta som gick att komma över i skräckfilmsväg. Detta resulterade i att Svenskarna blev introducerade till regissörer som Ruggero Deodato, Lucio Fulci och Umberto Lenzi. Helt plötsligt fanns det titlar som Cannibal Ferox, Nightmare City, The Beyond och Cannibal Holocaust i videohyllan.

Samtidigt så började effekten av videovåldsdebatten att visa resultat. Nu kunde man väcka åtal mot videohandlare som hyrde ut filmer med så kallade våldsskildringar. Polisen började genomföra razzior på löpande band och åklagare väckte åtal mot titlar som Day of the Dead, Cannibal Holocaust och The Burning.

Nu var det alltså den stora saxen som skulle fram fram gällande filmer som släpptes i Sverige. Paniken bröt ut hos videobolagen som självmant började klippa sina filmer för att klara sig från ett totalförbud. Dom flesta i min ålder vet nog hur det var i slutet på 80-talet och tidigt 90-tal gällande oklippta filmer. Om du inte ville se en totalt sönderklippt version av filmen som alla pratade om så var det till att importera en kopia eller köpa en femtehandskopia på VHS av någon för dyra pengar.

I samband med att censuren kom igång ordentligt så var iallafall debatten över. Det var inte längre någon som egentligen diskuterade videovåldet, förutom eventuellt Hem och Skola.

Nu spolar vi fram tiden till 1997 när TV4 helt plötsligt så anser att det är dags att dra upp debatten igen i programmet Svart eller Vitt. Självklart är det även Hem och Skola som är i farten igen med barnläkaren Lars H Gustafsson i spetsen.

Här pratar man bland annat om hur Day of the Dead är en “riktig skitfilm” och dom kan verkligen inte förstå hur någon ens skulle vilja sälja den på den svenska marknaden. Detta trots att George A Romeros film absolut räknas till en filmklassiker.

Ann Katrin Agebäck från Våldsskildringrådet är även på plats för att förklara hur hemskt det är att det finns så hemska filmer som Day of the Dead på marknaden trots att den har en 18-årsgräns.

Man går sedan vidare in på att visa ett längre klipp från Ruggero Deodatos klassiska kannibalfilm Cannibal Holocaust som man tidigare under dagen varit inne och köpt på Megastore i Stockholm.

TV4 fick dock aldrig videovåldsdebatten att blomma upp igen. Efter det har det varit ett fåtal försök genom debattartiklar i Aftonbladet som ingen heller riktigt har tagit speciellt seriöst, snarare tvärtom.

2002 gick författaren Erik Eriksson, som var chef för Studio S när det klassiska avsnittet visades, ut i Aftonbladet och påstod att rått våld mot kvinnor som underhållning har utvecklats till industri. Denna gången gick han däremot inte lika hårt emot videon utan nu var det Internet som var den stora skurken. Han skrev bland annat att “rapesajter, sexvåld och skojig tjejmisshandel är vardagsmat för många tonåringar”. Men ingen lyssnade speciellt noga, vilket måste anses som vettigt.

2007 var det dags igen. Psykologen Christer Olsson gick ut med en debattartikel, återigen i Aftonbladet, där han återigen fasar över Motorsågsmassakern. Han tror sig prata för hela samhället när han säger att en oklippt version av filmen till salu i Sverige är “varken svenska folkets eller justitekanslerns vilja” och har några ideér på hur vi ska kunna stoppa dessa filmer en gång för alla. Givetvis så passar han även på att ta upp ämnet våldsamma datorspel när han ändå är igång. Inte heller denna gång blev det mer debatt än att folk på nätet kallade honom dumihuvudet i princip.

Här är vi alltså idag. Vi har gått i från att Aftonbladet hade löpsedlar som den här ovanför till att dom postar trailern till The Human Centipede (First Sequence) på sin egen hemsida. Frågan är bara hur lång tid det tar innan debatten blommar upp igen?